Problematik
Som så ofta...
Helvete. Jag har sån otrolig beslutsångest. Min kropp orkar inte göra någon sorts fysisk ansträngning, mer än när jag dansar, men det blir jag inte på samma sätt trött av, eftersom våra lektioner inte alls är så krävande.
Min mage går att jämföra med en ballong efter alla grytor (jag v-i-l-l inte steka) och all frukt. Nyss stod jag och spanade ut över en vacker, rosa morgon himmel, under tiden som den sakta försvann.
Jag vill inte gå upp i vikt.
Mat hjälper inte mig.
Mat hjälper små taniga människor i Afrika.
Jag bor inte i Afrika, och jag är inte tanig.
Dessutom kan jag äta ändå, när jag vill, i princip.
Framför allt nu när alla ser mig som "sjuk".
Jag vill inte längre.
Jag orkar inte. Jag vill vara hungrig. Jag vill känna ett sug, en yrsel. Inte ständigt gå runt och vara mätt eller ha en konstig känsla av mat, på något sätt.
Jag funderar på att gå eller cykla till skolan tidigare - innan mamma vaknar, så att jag slipper trycka i mig frukost (jag är fortfarande mätt sedan igår). Men det betyder att jag måste ge mig ut i snökaoset som bildats under tiden jag sitter här. Jag kan höra hur vinden pickar och viner...
Varför kan jag inte bara få ligga hemma och kräkas?
Ge mig vinterkräksjukan - någon!
Hopplöst. Det fungerar inte så.
Kommentarer
Trackback
